Ideologiskt är jag egentligen liberal. Väldigt liberal. Typ frihetsfronten-liberal. Partipolitiskt är jag väl att betrakta som “allmänborgerlig”. Jag har alltid röstat borgerligt.
Hade någon frågat mig för ett år sedan om jag skulle kunna rösta på ett parti som eventuellt kommer att stödja en socialistisk regering, så hade jag sagt blankt nej.
Hade någon frågat mig om jag skulle kunna tänka mig att rösta på ett en- eller få-frågeparti så hade svaret blivit lika blankt nej.
Nu sitter jag här, Maj 2009, och har under dagen varit på ambassaden och lagt min röst. På ett enfrågeparti. Som kan tänka sig att stödja en socialistisk regering.
Hur kunde det bli så? Har jag övergivit mina ideal?
Nej, tvärtom! Jag står fastare vid mina ideal än någonsin. Låt mig förklara.
Via Jag är pirat!
